Nu är det ett ny år. Ett nytt år med nya tag, förändringar och alla säger: det här året, det ska bli så jävla bra. Men jag har hört det förut, och det blir aldrig sådär jävla bra.
Just nu ligger jag i sängen och har en sådan otrolig jävla ångest att jag vill kräkas.

Detta ska bli ett bra år.

Jag saknar dig, så jävla mycket att jag inte vet vad. En del av mig kommer alltid att tillhöra dig. Kaos.

Linkin Park - Numb

Vi låg på bänken och vi tog varsinn hörlur och du satte på mp3n.
Den första låten är Linkin Parks - Numb.
Du sätter på högsta volym och sen bara låg vi där.
Vi två.
Du och jag.
Du.
Jag.
Ingenting fanns då.
Bara du och jag.

"Can't you see that you're smothering me
Holding too tightly afraid to lose control
Cause everything that you thought I would be
Has fallen apart right in front of you."

Vi låg där, omedvetna om vad som skulle komma.
Vad det skulle bli utav oss.
Svek, lögner, otrohet, grymhet, destruktivitet, ångest och kaos, så extremt mycket kaos.